Idag är det en hel månad sedan jag för 20 minuter sedan vaknade med regelbundna sammandragningar och knappt vågade tänka mig en bässin i slutet av dagen! Mycket har hänt sedan jag ikväll för en månad sedan låg och pressade it våran andra onge, lilla älskling Milea, utan annan bedövning än lustgas. För bara några dagar sedan märkte vi att hon börjat följa en med blicken om man går iväg från henne, för typ två veckor sedan kunde hon fokusera en liten stund på fingrarna om man höll dem framför ansiktet på henne å rörde på dem. Hon gör väldiga tendenser till att sparka sig fram/typ krypa men armarna är inte med ännu. Imorgon ska vi på besiktning så får se hur det går 😙 Nu ligger hon å har nyss somnat om sen vi var upp å duscha för en timme sen, bajsparty över halva henne😂😍 Fy å skam vad jag älskar mina ongar!! Väärldens underbaraste treårs trotsiga basseman som inte för fem öre lyssnar på vad man säger men är huur mysig som helst med lillasyster! Väldigt mån om henne å frågar ofta vad babyn gör eller om det går bra för henne/oss å pussar och kramar henne. Igår låg de tsm bredvid varandra i babygymmet å Aston berättade vad allt var sen läste han muminbok♡♡ värmde i mammas hjärtat!!

När vi kommit tillbaka in i förlossningsrummet (nummer 1) igen (samma som vi var i tidigare på dagen) fick jag lägga mig i ctg kurva och gnydde/försökte härda ut och igenom alla värkar som kändes som jag skulle bajsa (stretade emot dem lite då det är en väldigt olustig känsla). Efter några verkar kunde jag inte hålla ut längre utan lindring så John fick trycka in en sköterska så jag kunde be om lustgas. Så fort jag fick den tog jag tre regäla inandningar å vart på jättebra snurrigt humör (så sjukt härlig men lite olustig lustig känsla) å John sa att jag bara skulle ta tre inandningar varje gång då jag med Aston tog lite för mycke lustgas tydligen så sköterskorna fick plocka bort den. Denna invändning av min karl ledde till att jag fortfarande hade ont under värkarna fast jag var dåsig, men jag körde på så då jag trodde att det skulle vara så. Minns dock att jag inte kände något alls under värkarna med Aston. Så när sköterskan återigen kom in så fick jag precis en värk å skrek att jag måste bajsa. Hon berättade att jag skulle andas mer lustgas inte vara rädd för att ta mer (då vart jag väldigt irriterad på John) och att det snart var dags att ta hinnorna. När hon sedan gjorde undersökning så sa hon med beröm direkt att vilket förarbete jag hade gjort hemma med värkarna då jag var öppen 7cm och när hon sa att hon skulle ta hinnorna skynda jag mig att inhalera flera djupa andetag av lustgas så jag i stortsett var helt borta. När hon tog hinnorna hörde jag kort efter att ojoj nu är du öppen 10cm. Så de gick med räser fart. Sen vart jag lite irriterad då jag inte fick börja krysta direkt utan fick härda några värkar till. Tillslut fick jag äntligen börja krysta då jag kände att de tryckte på ordentligt och undertiden sa sköterskan att jag fick ta lustgas å det gjorde jag!! När jag blundade vart det alldeles vitt och jag hade Emil i lönneberga introt (det tecknade när han springer runt på gården) i näthinnan och fokuserade/härdade värkarna genom att fokusera på hur många hönor som fanns samt sjöng i huvudet hujedamig sånt barn han var... efter några krystningar (som jag fick väldig beröm över av sköterskorna) hörde jag John ropa att det var en tjeja. Å de första jag sa när jag fick se henne var att storebror hade rätt!! Fick henne direkt upp på bröstet medan jag fick krysta ut moderkakan och blev ihopsydd. Sen efter ett tag fick jag gå och duscha och försöka kissa. Efter det fikade vi upp mileas födelsefika och fick sedan gå in i rummet vi skulle sova i (rum c). Vi fick en plastbytta där vi la milea mellan oss å alla sov gott sedan. Lillasyster kom 7/7-17 klockan 21:35❤❤❤