Hann inte så långt från datorn innan ja hörde Eva Cassidys version av Time after time spelar i hörlurarna som sitter ipluggade i datorn, fast ja vet att den låten väcker enorma känslor o att ja egentligen borde äta något (duscha gör ja sedan efter promenaden..säker frusen o så då) så drog sig benen ofrivilligt till snurrstolen med den blå/svart rutiga sittdynan ja sydde i 4-5 kanske?.
Vissa saker får man bara stå ut o leva med,fast det gör ont i både hjärta o själ!
Man är så klantig att man tappar balansen o trampar fel, får in en tagg i foten som svider som fan, o sedan sitter den där. Gör sig påminnd då och då när man inte kontrollerar hur man sätter ned foten, och försvinner aldrig.
Även fast man plockar ut den kommer ärret finnas kvar, och det i sig göra sig påminnd om vad som hände den gången.

Men det är bara traska vidare, det hör liksom till!