Would you know how mutch I love you?

Sitter o lyssnar på Ronan, underbara silkeslena klockrena Ronan Keating..
For hem från skolish idag p.g.a att min mage var i full protest o vred sig o höll på o det var inte kul alls för fem öre. -Varför säger man egentligen "för fem öre" för? Har legat o tänkt på det någon gång när ja haft svårt att sova, men dock bara halvhjärtat (vilket inte är likt mig för ja tänker alltid 100% på något jag är nyfiken på osv).
T.ex: Jag skulle aldrig gå in dit(spökhus o lite tanke på dig Sofie som huvudperson), aldrig för fem öre?!
typ eller något sådant liknande.
Ajah orkar inte tänka så mycke på de nu, var bara något som flög upp i skallen nu så skrev här om ni har någon tanke om det?

Får se om de blir att vara hemma imorn också, om magen o hostán o huvudet ger vika, vilket ja faktist hoppas att det ska!

Näemen nu ska ja slänga mig i duschen,äta något o sedan gå ut o rensa lugnorna o främst tankarna lite.
Läste klart min bok idag o slutet fick det att vrida sig riktigt ordentligt i magen, detaljerna och allt.. urs!
Näe känns som I'm stronger than yesterday, men ändå so sick and miss lonley.. (emoemoemo varning, men ni som vet vad det handlar om utan att jag sätter allt för stora detaljer, hoppas jag förstår!<3)

Ha en fortsatt trevlig afton/kväll alla.
kram på er!<3


Trots allt försök att komma ur det trygga i tanke-
sättet man har skapat, så går man bara runt runt
runt i samma spår hela tiden.
Man är liksom fast tills någon kommer och verkligen
rycker upp en ur marken där man omsorgsfullt
planterat fötterna rädd för att bryta det trygga mönstret.
Man klarar inget själv, alltid finns någon där till hjälp
på ett eller annat vis utan att man lägger tanken på det.