Har drömt så himla obehagliga drömmar inatt, kanske beroende på just rubriken.
 Första drömmen var fylld av ångest,hopp,förtvivlan och tårar.

Jag var på begravning, eller cermonin innan själva begravningen. Jag gick själv i korridoren i församlingshemmet och kunde inte sluta gråta. Det var kallt och mörkt och jag var som inne i en bubbla av ångest och förtvivlan. Jag kunde höra avlägsna ljud av andra människor som pratade och ljuset från lamporna blev allt dovare.
Jag kunde inte sluta tänka på en person, personen som betytt allt för mig och som alltid funnits där med ett leende och en varm trygg famn. Personen var min mamma.
     Det mest obehagliga var att det inte var MIN mamma (Marie) utan jag var en annan person och saknade      hennes mamma så som jag skulle ha saknat min. Jag var dottern till en mor som valde att lämna livet alldeles för tidigt, och det var som att jag kände precis det dottern hade känt.
Hur som hellst så när jag gick där, kände jag en isande vind fara igenom mig. Ett tag tappade jag helt fattningen men fick snart kännslan av att det brände i mig. Jag tittade upp och fick se modern stå där, rakt framför mig som en livs levande person. Jag fylldes av hopp så starkt att det känndes som jag skulle spy, och tårar bara strömmade ner för mina kinder. Min mor var inte död,hon hade kommit tillbaka! Uppslukad av lyckan av att få återse min mor, min otroligt vackra och oskulldsfulla mor, sprang jag för att omfamna henne samtidigt som jag någonstans visste att det var för bra för att få vara sant. Precis samtidigt som jag sprang in i hennes öppna famnar, så desperat över att få känna hennes värme återigen. I samma ögonblick som jag kunde ana hennes andedräkt och hennes lukt, var hon borta. Paniken,ångesten,förtvivlan jag skrek utöver mig av smärta. Jag blev arg och började skaka, tårarna bara forsade.                  

En så otroligt hemsk dröm, jag fick uppleva något liknande som en annan människa fått uppleva, den som inte varit med om det hemska hon fick vara med om kan inte på långa vägar förstå hur det verkligen känns!

Du var en jätte fin människa som man ALLTID blev glad över att se. Du såg ut att må så bra de sista gångerna jag fick se dig i livet och undrar än i dag vad det var som gick snett. Du har lämnat många hål i själar som brytt sig om dig och jag skänker en värmande tanke åt din familj som saknar den viktigaste biten för att kunna vara hel. Må du vila i frid där uppe bland änglarna, A-M!