Hahah nästan precis efter jag slängt upp detta inlägg kom pixie springandes å ville ha burkis.
Vi brukar stänga in henne i "tredjerummet" eller "barnrummet" som de nu mera är, å låta henne äta ostört utan de andra kissekottarna.
För någon dag sedan lyckades jag på nå konstigt vis göra sönder plasthandtaget(innifrån barnrummet) då jag öppnat dörren och handtaget stött i garderobshandtaget så det endast är en liten stump kvar på insidan.
Nåväl.
Gick in i barnrummet och stängde igen dörren efter mig. Preciiiiiiis när dörren stängde igen kom jag på att:
Faaaaaaaaaaaaaaan i hvete jag tar mig inte ut nu.
Fick ett litet raseriutbrott å sjöng en liten visa me några *host* vackra ord som ej bör skrivas här på bloggen.
Började genast mitt försök att öppna dörren genom att "sätta tillbaka handtaget" meen det gick ju åt fanders.
Sedan gjorde jag några försök att dyrka upp låset och försöka öppna från utsidan med hjälp av hårnålar å plåster.. gick inte heller.
Hittade sedan en kniv så jag började skala av plasten från stumpen på handtaget i hopp om att metallbiten skulle passa i resten av handtaget, men intedå! Fick bara världens jäkla blåsa på tummen efter mitt sågande.
Bajs tänkte jag å försökte att inte få panik å stressa upp kotten i magen å tänkte på min svägerska som stängde in sig på toan hos sig utan telefon och där de inte fanns något fönster. Hon löste då de hela med att sparka ut dörren men det kändes inte som något alternativ för mig.
Tänkte istället att jag skulle spana om det gick någon utanför så jag kunde be dem ringa efter hjälp. Inte ett liv där ute.
Ahapp då var jag å pixie fast i några timmar till tänkte jag å lade mig på soffan för att kolla tv. Hittade inte åt kontrollen så att jag kunde starta den å vart genast irriterad igen.
Lade mig på soffan igen och andades och tänkte att "jaa men jag får väl lyssna å höra om jag hör någon därute å se om jag kan få mig ut".
Efter en liten stund hörde jag två röster å flög upp från soffan å ryckte upp fönstret å ropade åt två yngre karlar som spatserade utanför.
"HAAALLÅÅÅ,HAllåå ursäkta ni har möjligtvis inte telefon på er å skulle kunna hjälpa mig jag har lixom blivit inlåst och har ingen telefon på mig"
Mannen prövade ringa john som förväntat inte svarade då han aldrig svarar på okända nummer.
Jag bad mannen skriva ett sms att "Ida är inlåst och har ingen telefon".
Klockan var då halv 2 och jag hade suttit instängd nästan 2timmar.
En liten stund senare hörde jag värsta duns trappstegen ute i trapphuset och jag insåg att räddningen var på väg!<3
Kvart i två, 2,5 timmar senare, släppte min äldre riddare ut mig å pixie å skrattade åt mig en lååång stund.

Kan meddela att jag är glad att jag inte blev hungrig eller kissnödig under dessa tre timmar för då hade jag allvarligt talat kissat i pottan som finns där inne och ätit av burkmaten som fanns kvar.

Meen vad har jag nu lärt mig av detta? Jaa att alltid bära på mig en tång å något ätbart kanske, eller att så länge vi inte har bytt handtag så går jag inte in i det rummet utan att det är någon annan hemma!