Hellu vecka 25..
..<3
Går somsagt in i veckan som heter 25 nu å bebis väger ca ett smörpaket och är en linjal lång, sade våran fina BM igår när vi var på kontroll :)<3
Fick även höra lillpluttns hjärta slå å jag var såååå nära till tårar, lät så himla mysigt!<3
Mina värden såg även dom mycket bra mycket bra ut så nu kan jag inte skylla på järnbrist när jag säger jag är trött:$ Dirket jag frågat hur blodprovet såg ut så sade BM: bara fint! Å John tittade på mig å sade: Ja då kan du inte skylla på järnet när du är seg, det var som jag trodde att du bara är lat! Hahaha åh fina du!..
Nämen jag kan ju kontra me att du var sjukligt snygg inatt iallafall.
Magen kan jag säga vart sig inte riktigt lik efter att BM hade varit å tryckt å kännt på bebis, så jag gick å fes rätt mycket efteråt. (Nu kan folk som är lite känsliga och redan tycker detta låter som ett hemskt otrevligt traumatiskt stycke jag nu kommer att beskriva här nedan, låta bli att läsa och hitta på något annat istället!)
Vakna inatt och hade världens jäkla magknip å vred å vände på mig å visste inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen. Gick på tossi å försökte mig på en födning analt av diverse matrester, men icket. Fick bara värre smärta i magen så hukande gick jag tillbaka till sängen för att bara sitta där ett tag med kuddar bakom ryggen.
Efter ett tag hörde jag hur de börja brumma rejält i magen, typ brumm i klass med morsans grannes MC, å hur detta brum sakta rörde sig neråt mot utgången. Oh shit tänkte jag å tänkte på stackars bebis vars tillvaro i mage måste kännas som en jordbävning i värsta slaget. Tänkte inte på John som låg me ryggen mot å sussa så gott, tänkte mer att han om möjligt snart skulle få sova ännu godare. Två sekunder senare lättar jag, täcket och sängen från marken och världens jäkla brak släpptes lös från min kropp. Vilken jävla känsla! Helt underbar, och den var faktist luktfri!
Jag hinner bara just så pass inse vad jag nyss gjort då john kontrar med ett dovt "Oh,Oh" i nedåtstigande tonart från sin lilla stjärt.
Hahahaha jag höll på å dö men han sussade vidare som om ingenting hänt.
Tur man har en social man med samma sjuka humor som jag fast som oftast skrattar när han sover, men denna gång även han svarade med bakdelen.
Vad vore jag utan ditt mitt livsshärlek, ingenting, lika meningslös som en ficklampa utan batteri ute i bäcksvarta natten<3
Nä nåväl, nu ska jag klä mig lite, äta nå frulle, intaga soffläge å invänta prommis till stan. Ska å handla sedan.
Ha en finfindag!
Kram
Går somsagt in i veckan som heter 25 nu å bebis väger ca ett smörpaket och är en linjal lång, sade våran fina BM igår när vi var på kontroll :)<3
Fick även höra lillpluttns hjärta slå å jag var såååå nära till tårar, lät så himla mysigt!<3
Mina värden såg även dom mycket bra mycket bra ut så nu kan jag inte skylla på järnbrist när jag säger jag är trött:$ Dirket jag frågat hur blodprovet såg ut så sade BM: bara fint! Å John tittade på mig å sade: Ja då kan du inte skylla på järnet när du är seg, det var som jag trodde att du bara är lat! Hahaha åh fina du!..
Nämen jag kan ju kontra me att du var sjukligt snygg inatt iallafall.
Magen kan jag säga vart sig inte riktigt lik efter att BM hade varit å tryckt å kännt på bebis, så jag gick å fes rätt mycket efteråt. (Nu kan folk som är lite känsliga och redan tycker detta låter som ett hemskt otrevligt traumatiskt stycke jag nu kommer att beskriva här nedan, låta bli att läsa och hitta på något annat istället!)
Vakna inatt och hade världens jäkla magknip å vred å vände på mig å visste inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen. Gick på tossi å försökte mig på en födning analt av diverse matrester, men icket. Fick bara värre smärta i magen så hukande gick jag tillbaka till sängen för att bara sitta där ett tag med kuddar bakom ryggen.
Efter ett tag hörde jag hur de börja brumma rejält i magen, typ brumm i klass med morsans grannes MC, å hur detta brum sakta rörde sig neråt mot utgången. Oh shit tänkte jag å tänkte på stackars bebis vars tillvaro i mage måste kännas som en jordbävning i värsta slaget. Tänkte inte på John som låg me ryggen mot å sussa så gott, tänkte mer att han om möjligt snart skulle få sova ännu godare. Två sekunder senare lättar jag, täcket och sängen från marken och världens jäkla brak släpptes lös från min kropp. Vilken jävla känsla! Helt underbar, och den var faktist luktfri!
Jag hinner bara just så pass inse vad jag nyss gjort då john kontrar med ett dovt "Oh,Oh" i nedåtstigande tonart från sin lilla stjärt.
Hahahaha jag höll på å dö men han sussade vidare som om ingenting hänt.
Tur man har en social man med samma sjuka humor som jag fast som oftast skrattar när han sover, men denna gång även han svarade med bakdelen.
Vad vore jag utan ditt mitt livsshärlek, ingenting, lika meningslös som en ficklampa utan batteri ute i bäcksvarta natten<3
Nä nåväl, nu ska jag klä mig lite, äta nå frulle, intaga soffläge å invänta prommis till stan. Ska å handla sedan.
Ha en finfindag!
Kram
Kommentarer
Trackback
